Fantasiforskning bedrivs inom en mängd akademiska discipliner: från neuro- och kognitionsvetenskap till psykologi, konstvetenskap och filosofi. Utifrån dessa skilda perspektiv har teorier och konceptualiseringar växt fram som fångat in olika aspekter av detta kognitiva fenomen, skriver Ingrid Malm Lindberg, doktorand i religionsfilosofi vid Uppsala universitet och en av mottagarna av Donnerska institutets forskarstipendier i år. I sin forskning har hon intresserat sig för hur man inom två specifika ämnesområden – religion respektive naturvetenskap – använder sig av och förhåller sig till denna mentala kapacitet. Hur ser exempelvis relationen mellan fantasi och försanthållande ut i religiösa och naturvetenskapliga praktiker? Och tar sig samma typ av fantasi lika eller olika uttryck inom endera av dessa sfärer?

Fantasi är ett fenomen som, genom historien, förbryllat och fascinerat tänkare inom olika vetenskapsgrenar. En av de saker som skapat särskild diskussion är den spännvidd av företeelser som samlas under detta paraplybegrepp. Istället för att tala om fantasi som ett enda fenomen, så lyfter många samtida forskare snarare fram bilden av ett träd med förgreningar som både hör ihop och sträcker sig åt olika håll. En annan talande bild är att se på fantasin som ett vatten som vårt tänkande ”simmar omkring i”, och som kan ta sig varierade uttryck. Is, vatten, imma, eller – som i fantasins fall – inre mentala bilder, tankar kring (ännu ej realiserade) möjligheter, förmågan att komma på kreativa lösningar, och så vidare.

Samspel mellan olika mentala tillstånd

I min avhandling så utgår jag från en religionsfilosofisk vinkel och sätter det i samband med tankar och teorier från vetenskapsfilosofi och medvetandefilosofi. Bland de saker som jag jämför och analyserar är hur olika imaginativa praktiker (det vill säga, praktiker som använder sig av fantasi) kommer till uttryck i den naturvetenskapliga och den religiösa sfären. Särskild uppmärksamhet ger jag till exempel åt teoretiska modeller och tankeexperiment (som förekommer inom bägge områden) och ritualer (som framförallt hör samman med religion).

I relation till modeller anknyter jag till den religionsfilosofiska debatten om icke-doxastiska attityder. Den centrala frågan är, i detta sammanhang, huruvida en svagare kognitiv attityd än ”belief” (tro som ett försanthållande) är tillräcklig för att kunna ha tillförlit (engelskans ”faith”) till Gud. Är det till exempel, såsom filosofen J.L. Schellenberg föreslår, möjligt att basera sitt religiösa förhållningssätt enbart på en imaginativ öppenhet för en möjlig ultimat verklighet? Är detta, i så fall, att jämställa med det hypotetiska tänkande som praktiseras inom naturvetenskapen? Hur förehåller sig, i sin tur, ett sådant förhållningssätt till sannings- och kunskapsanspråk? I min avhandling för jag en kritisk diskussion kring möjliga svar på dessa frågeställningar och formulerar en egen position som jag kallar för interaktivism. Detta perspektiv är inspirerat av samtida medvetandefilosofi där samspelet mellan – snarare än den isolerade aktiveten hos – olika typer av mentala tillstånd och kognitiva attityder lyfts fram.

Vision och visualisering

Ett annat undersökningsområde som behandlas är relaterat till två olika typer av seende: att visualisera ett visst scenario respektive att ha en vision av detsamma. Vad gäller visualisering så exemplifierar jag, i relation till naturvetenskap, med den debatt som uppstod i samband med kvantmekanikens födelse vid 1900-talets början. Det som diskuterades var huruvida det var möjligt att kunna föreställa sig den fysiska verklighetens subatomiska nivåer. I relation till religion så tar jag bland annat upp visualiseringens roll inom kristen medeltida mystik, västerländsk esotericism och buddistiska meditiationsformer. Jag differentierar dessa medvetet skapade inre bilder med det seende som aktualiseras när en person mottar en religiös vision. Samtidigt påtalar jag att dessa två sorters seende ofta hänger samman, och att fantasi spelar en viktig roll i bägge. Även om visioner oftast är sammankopplade med religiösa upplevelser så föreslår jag att vissa naturvetenskapliga ”Eureka”-ögonblick – där problem löses i forskarens undermedvetna – ibland kan liknas vid visionära upplevelser.

Transcendent och instruktiv användning

Som ett träd med grenar som spretar åt olika håll – det var en av de bilder jag inledningsvis gav av fantasi. En av de utmaningar som jag stött på under avhandlingsprojektet har varit att just förhålla mig till de disparata ansikten som denna mentala kapacitet visar upp. På många sätt liknar den en schweizisk armékniv som, med hjälp av sina olika blad, förmår oss människor att överleva. Detta har till exempel påpekats av filosoferna Amy Kind och Peter Kung i antologin Knowledge through imagination (2016). Enligt dem har fantasin en transcendent respektive en instruktiv användning. När den används på ett transcendent sätt så hjälper den oss att fly undan världen. Vid en instruktiv användning så bidrar fantasin tvärtom till att vi får kunskap om världen som den är. Även om detta kan tyckas vara två motsatta förhållanden så har jag, i min avhandling, velat visa att de inte sällan förutsätter varandra.