Stealing my Religion

Stealing my Religion: Not just any Cultural Appropriation av Liz Bucar, Harvard University Press, 2022

Liz Bucars färska bok Stealing my Religion: Not just any Cultural Appropriation (2022) närmar sig temat appropriation i förhållande till religion och andlighet. Kulturell appropriation, eller kulturellt lånande, är ett begrepp som under det senaste decenniet ofta figurerat i offentliga debatter i allt större grad. Hur olika processer och diskussioner relaterade till appropriering påverkar utövandet av och forskning om religion, har dock diskuterats något mindre. Appropriation utgör i boken en utgångspunkt, vars mångsidiga granskning belyser religiöst lånande i förhållande till olika etiska diskussioner, såsom religion och rasism, orientalism, kolonialism eller gentrifiering. I grunden för problematiken ligger enligt Bucar strukturella orättfärdigheter.

Kärnan i boken är tre fallstudier, som vid första ögonkastet förefaller oproblematiska: a) användning av solidaritetshijab bland icke-muslimer, b) en studieresa till Camino de Santiago och c) praktiserandet av rekreationsyoga (i synnerhet i kontrast till andlig yoga). Fallstudierna visar dock hur ageranden som från ett liberalt perspektiv har goda intentioner, såsom uppskattning och inkluderingäven kan leda till oönskade etiska problem (ex. exkludering, uttryck av strukturell rasism osv.). Speciellt uppfriskande är den självreflektion som Bucar uttrycker genom hela boken. Hon ställer sig inte i positionen av att döma den som lånar från religioner, samtidigt som hon starkt betonar vikten av att lyfta fram och vara medveten om sådana risker (i synnerhet för marginaliserade grupper) som ingår i religiöst lånande. Hon beskriver ingående bland annat sitt eget utövande av yoga och sitt organiserande av studieresor. Två praktiker som hon efter att ha närmat sig dem från ett approprieringsperspektiv har varit tvungen att kritiskt överväga och begrunda. Det är en infallsvinkel, som placerar även religionsforskarens egna ageranden och etisk forskning av religion i centrum av boken.

Att undersöka olika religiösa traditioner kan i bästa fall resultera i dialog eller djupare förståelse för främmande andra, men bokens fallstudier illustrerar hur detta inte alltid är fallet. Bucars något överraskande slutsats är att vi istället borde ”låna mera”. Men detta hänger ihop med inlärning och religionsläskunnighet. Det vill säga, desto bättre man är medveten om kontexten och effekter av religiöst lånande, desto bättre kan man undvika att bidra till olika former av förtryck. Genom att lära sig om etiska och moraliska frågor, idéer, institutioner och samfund som förknippas med olika religiösa praktiker, kan man jobba för att engagera sig i dem på ett sådant sätt som i bästa fall kan synliggöra och förbättra omständigheter för minoriteter. 

Boken är grundad i amerikansk kultur, men dessa frågor är aktuella även i flera andra delar av världen. Religiöst lånande utgör ett lika komplicerat och mångsidigt diskussionstema även i Norden. December 2023 utkommer ett specialnummer av Approaching Religion där du kan läsa mera om religiös appropriation i olika kontexter och kulturer.

Linda Annunen